ja mina barn..när man e på jobbet och inte har så mycket att göra, är lite halvsjuk och blodsockret är lågt samt att man är jag så kan det komam upp ord i huvudet som bildar meningar. meningar som bildar poesi. poesia av den mest aldra meningslösa sorten.
nu mina barn ska ni få höra. jag kallar dickten för ....21
21
21...21 för det är bajs i Andreas mun,
i Hallstaviks kommun.
Bakom klostret som sakta sjunger "när vindarna viskar mitt namn" och "Hej pastor Gren!".
Så svingar aporna sina armar som i dans, hambo i ett arabiskt förtällt.
ty.....för det rinner sylt ur deras öron....21,21,27..
Stillsama harmoniska vrål viskas genom tältets hallar,
"Bananen bet mig! 21,21,27!"
"Biff ala Lindström......de e gött det!"
Plötsligt stårhan där, uppe i tornet och dyker djupt ned i Sahara.
27 faldigt fantastiskt.....21,21,27.
Fanér i tanken och blommor i stången.
den 21:de är här.
ta skydd
Ty......man vet aldrig när globen kommer att landa på spetsen långt upp i stora universum.
för då pyser livet ut längst med stången.
ta skydd.
den 21:de är här.
ta skydd.
spännande fortsättning på sidan 27.
ja och nu åter till verkligheten. efter jobbet degade man bara hemma. spelade geras of war 3, varken jocke elelr peter var online ikväll :(. och jag känner att jag inte e i form att träna.
en sak som va lite iriterande. spelade online och sen ringde jennie, så jag avslutade. sen började jag igen. inom loppet av fem min ringde min chef, samma prosedur igen. stänga av och sätta igång. sen tro fan att mamam ringer. stänga av och sätt igång...och sen fy fan...telefånen ringer igen. pappa denan gång. så jävla iriterande. presis när man börja spelar hela tiden så ringer telefon jäveln. men sen slapp jag flear avbrått.
skypat lite med daniel och jennie. nu ska jag sova.
"Jag är Andreas persson. din trasiga ficklampa i det kolsvarta rummet "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar